|
Fångar
på Carlsten Att släpa sten till fästningsbygget var ett
hårt arbete. För att få tillräckligt med arbetskraft infördes ett nytt straff i den
svenska lagen: "Marstrandsarbetet". Från hela landet fördes då förbrytare
som skulle ingå i arbetsstyrkan. De var mördare, stortjuvar, förfalskare och
våldtäktsmän, men också enklare förbrytare som småtjuvar och lösdrivare. Straffets
längd varierade från ett par år till livstid.
För att förhindra rymningar var fångarna försedda med en tvåkilos järnkula
fäst med kätting runt ena fotleden. Besvärliga och rymningsbenägna fångar
kunde få bära en
så kallad järnkrona, ett fängsel som kunde väga upp till 36 kilo. Det hårda arbetet
och de usla levnadsförhållandena gjorde att dödligheten var stor. Vissa vintrar dog upp
till 20 procent av fångarna. Marstrandsarbetet avskaffades 1854 och de flesta fångarna
flyttades då till Göteborg.
|